Vecka 1 2011

Oj, det har nästan gått ett år sedan jag började med behandling! Tiden springer på känns det som. Jag trodde att jag skulle ha kommit längre vid det här laget. Jag trodde att jag skulle ha arbetstränat ett bra tag nu och att alla doser skulle vara inställda och justerade och att jag till och med skulle ha börjat med NT eller snart börja i alla fall. Så vad har hänt?

Jag håller fortfarande på och ställer in dos för levaxin. Det verkar som om jag ligger för högt nu eftersom min puls åter igen är ganska hög efter medicinintag.
Jag har slutat med Liothyronin ett tag nu för att jag ville se om det var det som orsakade min höga puls efter medicinintaget. Pulsen blev mer normal när jag slutade med Lio.
Jag har försökt trappa ut Hydrocortison vid två tillfällen för att bli av med det, med negativa resultat. Jag har alltså gått tillbaka till 20 mg /dag och det verkar som om jag mår bäst på det (vilket är både lättande, eftersom jag har mer ork, och frustrerande eftersom man kan bli beroende av det och för att det kan ge biverkningar på längre sikt).
Jag har testat att ta MiviTotal. Upplevde faktiskt ingen skillnad mer än att magen blev lite bättre. Tar det inte längre för att jag inte märkte mer skillnad och för att det smakar blä och försvårar livet (kan ju inte ha en flaska i väskan hela tiden om jag skulle vara någon annan stans än hemma när jag ska ta det, o då måste jag ju vara hemma hela tiden om jag ska kunna ta det när man ska, krångligt helt enkelt :) )
Jag har även testat Magnesium. Funkar kanon mot förstoppning! Eventuellt mår jag lite bättre i humöret av det, men det är ingen markant skillnad i så fall.
Har även testat Selen, men vet inte om det gör någon skillnad. Tar mina sista tabletter i veckan och får utvärdera lite efter det.
Jag har försökt få tag på NT men utan resultat. EU-regler har ändrats så att jag inte kan köpa det jag tänkt via internet och min läkare får inte licens för mig eftersom jag inte har "vanlig hypothyreos". Så det hoppet är lagt på hyllan.

Rent generellt har jag haft mycket mer energi under 2010 än de fyra åren innan det. Många veckor har jag kännt att nu har jag nog energi att börja arbetsträna. Men då har jag testat att trappa ner HC och tröttheten har kommit tillbaka. Eller så har det varit mitt i semestertider och flytt och då har jag inte orkat med både det och arbetsträning, eller så har det hänt något i relationen till maken så att vi har kommit i nån kris som har tagit väldigt mycket ork. Så det har inte gått så bra med de planerna.

Jag har också följt information och forum på "hypo2.info" och slås av att de flesta där fortfarande söker svaret på deras sjukdomstillstånd trots att de fått testa den rekommenderade medicinen. Kanske är svaret inte så enkelt. Sökandet fortsätter med andra ord.

Planer för 2011:
Att bli frisk! Ja, det är en ganska högt satt plan. Antagligen ganska orealistisk. Men hoppet är satt där i alla fall. Så jag kanske ska ha en mer realistisk plan:
Att börja arbetsträna.
Att fundera över om jag ska gå vidare till näringsterapeut eller örtmedicin eller annat och komme jag fram till att jag ska det så ska det vara gjort innan året är slut.
Att fundera över om jag ska försöka få hjälp genom den vanlig vården igen (får nästan ångest bara genom att tänka på det) och om jag ska det så ska det vara gjort innan höstterminen börjar.
Att umgås mer med vänner.
Att jobba på äktenskapet. Det har inte varit så bra för oss att jag varit sjuk för det är som om vår utveckling i relationen har stått på paus. Kriser och konflikter som vi borde tagit upp för flera år sedan dyker nu upp när jag har mer energi (och viktigt att betona är att kriserna inte beror på min sjukdom eller att det bara är jag som har problem, vissa konflikter handlar om att maken har problem och behöver ändra vissa beteenden! Vissa verkar tro att alla konflikter och kriser enbart beror på den som är sjuk i förhållandet men oftast är det faktiskt båda som har problem på olika sätt!). Antagligen för att vi inte längre behöver fokusera på min överlevnad så börjar vi leva igen med allt vad det innebär. Det är ju inte först och främst jobb jag ska återgå till. Jag behöver ju återgå till livet! Och det innebär ju väldigt mycket. Relationen till familjen, maken, vänner, intressen, jobb, ja allt vad livet innehåller. Och till sist är det ju ändå så att livet är väldigt fattigt utan fungerande relationer. Kanske det skulle ingå i alla sjukskrivnas rehabilitering?

Jag får nog stoppa mina planer där. De är ganska stora och övergripande så jag tror de räcker och blir över om jag enbart ska fokusera på det detta året. Sen har jag några planer till som jag för tillfället inte vill avslöja :) För om de inte blir av så är inte det hela världen, då får jag ta det som plan för 2012 istället och om jag har planerat det och jag inte lyckas genomföra det så blir det ju en negativ del av utvärderingen av detta året sedan.

Gott nytt år på er och tack till alla er som läser! Jag önskar er hälsa och lycka och Guds närvaro i era liv!